Twists and turns

Okej, nu är det snurrigt värre..... Helt sjukt hur allt kan gå upp och ner... Som en JÄVLA berg- och dalbana. Först är att på topp, sen faller man handlöst pladask på marken. Jag räds inte dagen, inte alls, men jag räds andras dagar. Hur vet man att man ska orka, orka med sånt som alltid känns nytt, nytt och olidligt. Steg för steg är det enda man kan göra, ta allt som det kommer, dag för dag. Tankarna snurrar ständigt i bakhuvudet, även fast man är i nuet. Det där gamla kan man ju tro är bortglömt, men det finns där, och tittar fram när du minst vill. Även oron för andra finns ständigt, och det värsta är när man vet att man inte kan göra nånting alls, inte ett jävla skit. Vafan gör man då? Och vad gör man när man inser att allt man haft, är borta. Även de gamla vänner som man stod så nära har helt plötsligt försvunnit så långt.

Det är verkligen snurrigt, men det löser sig. Det gör det alltid.


Nu jävlar är det spikat!


-

Varför tvingas bli påmind hela tiden? Hjälper det till? Hjälper det att man känner sig bortglömd? Besviken och le på livet. "Efter regn kommer solsken"... vet inte riktigt. Känner mig otroligt negativ, men det är så jag känner. Hur liten känner man sig inte när man är ensam? Inte bara singel-ensam, utan övrigt också. Känner bara "vart tog mitt liv vägen?"... Det där bra, fina. Vet att jag har fina vänner, men när man glöms bort av endast en, blir allt katastrofalt. Nä, nu ska jag göra något vettigt....


fre

jomen det har varit en bra dag! Nu är det lite segt, men det ska nog kunna gå att ordna nånting... Nu har jag bestämt mig (tog 2 sec), jag ska mysa med mig själv. MEN USCH. Nej jag mena inte så, utan jag ska duscha länge och basta lite tror jag! Annars då? Joo, trist att va ensam bah. Så för alla er loners.... IT'S JUST A BUMP IN THE ROOOOAD! (hehe låt) 

OK

Okej, såhär är det.... Nej jag kommer inte börja blogga igen, typ, endast ibland när jag känner för det. Så inga förväntningar, CAUSE I WILL BREAK 'EM! Mjoo, så pass.

dear john

"Don't you think I was too young to be messed with? The girl in the dress.. cried the whole, way, home... you should have known..."


-

The art of learning to let go, to face the reality, is a myth. God I'm lucky to have friends, great friends! What would anything be without the knowledge that someone's got your back, likewise you've got theirs. When the falling is getting closer to the ground, all you can say is thank you, for being here for me. Thank you. I strike the ground. Thank you. I know now. Thank you. I love you, thank you!

-

Vad gör man när all luft dras ur en, när allt man trodde man visste inte längre finns? Ord räcker inte till på långa vägar, trösten finns inte. I ena stunden känns det som att man inte längre existerar, i andra att man vet att man har förlorat något så dyrbart och värt. Livet känns inte längre viktigt, inget känns viktigt. Man gör allt för att se saker positivt, men det finns inget som lyckas vända en åt rätt håll. Vad gör man när marken försvinner under fötterna, man faller men vet inte hur långt. Hur kan något förändras så drastiskt, efter något så gott och underbart? När får man tillbaka sitt liv, sitt hjärta, hur ska man nånsin kunna känna igen?

-

The real hero would take me away. But there are no such thing as heroes, nor love, anymore. It's over.

snart augusti...................

bläääää, vill ha mer sommar. hjälp mig för tusan! behöver komma på en låt jag kan sjunga på sångfikat när skolan drar igång. Kommer inte på nåt, wöwöwööööööööw.

Är fortfarande på landet. Men längtar hem. Visst är det mysigt här. Men vafan, vi är 15 i huset + pepsie. Och det kommer sex till imorn!? INTE okej. Alla är jätte trevliga, men man orkar inte så här mycket på samma gång. Så då kan jag lika gärna åka hem. BLÖ. However... sitter och äter godis, de andra spelar burkpingis. Orkar inte vara med, så många små som ska va med. Inte roligt då längre... Flakmoppen behöver försäkras. Och förnyas lite granna. Gamla gamla flakisen... Vattnet måste bli högre, inte kul när det är så lågt.

NÄ, SLUTGNÄLLT. Jag har godis.................... moahaHAHAHA. Vill hem

landet, åååh landet.

nu när jag ändå inte har något att göra så kan jag ju lika gärna passa på att skriva lite..

Vi kom hit runt åtta i måndags. och igår när vi vaknade var Affe och Nettan här. Trevligt, jojo. Så det var väl inte så mycket mer som hände då. Halva huset åkte till tullboden och lyssnade på farfar som hade föredrag om Bohuslän. Själv stannade jag hemma med mamma, mormor och de mindre. Middagen vart då vid elva för att föredraget gick på så pass mycket övertid. Men det gjorde inget ändå, vi fick ju grilla..

Idag åkte vi in till smögenbryggan. Gick runt i affärer, köpte dock ingenting. Men vi lär åka dit igen nån dag! Anyheeew.. när vi kände att vi gått tillräckligt gick vi tillbaka till vårt glass-ställe. Nam nam. Sedan åkte vi typ hemåt. Fast! Vi stannade ju i tennishallen och köpte en platta läsk såklart, HEHE.

Nu vill jag hitta på nåt, det här suger!

eh eh hehe

Hänger du här ofta eller?

Imorn drar vi på roadtrip. Eller ja, eftersom att vi lär stanna så många gånger på vägen kommer de överflödiga timmarna analyseras som att vi är på väg längre än vi egentligen ska. Så nej, ingen roadtrip, men en spännande väg till världens bästa ställe. HELL YÄÄÄH. Teodor är husmor, ååh så fint han gör. Fniss. Ska bara lägga upp en bild lite fort..............................................


ciiooool kille


nevermind me

Jag orkar inte. Snälla, ta mig härifrån. I alla fall ett tag...


11maj

Vartfan tar tiden vägen? Åt höger? Åt vänster? NEEE VAD TRÅKIG.

Ligger hemma för andra dagen nu. Mår sådär. Just nu ligger jag med huvudvärk, WOHO, däppt i däsan är jag också. wiiie. MEN jag lyckades övertala Fanny att åka till centrum och fixa lite grejer. Så snart har jag grejer i handen. HEHE. Får väl se om hon klarar uppdraget.

Nä alltså jag har verkligen ingenting att skriva om. Snart lägger jag ner helt! mmmkay?

Årets första...

... Studsmatte hoppning. Och då kan det se ut såhär:















en liten update, SO TO SPEAK. Morsning!


17april

... going on 18th in about 55 minutes.

Anyheeew... klev upp supertrött vid 11 imorse hos Teo. Vi skulle nämligen åka till min moffa för att fira Brittis! Wiie. Det var kul, och gott med maten och efterrätten! Ska börja åka dit oftare. Ses ju nästan aldrig. Måste även åka och hälsa på Iris... och måste hälsa på mormor och Erik oftare... åååh skuldkänslor. Jajaja... Jag, Teo och Fanny satte oss på 24an på hemvägen och Teo hoppade av vid TyGy, jag och Fanny fortsatte till centrum för att vidare-åka hem.

När jag kom hem satte vi oss alla och tittade på New moon. Sen fick jag tokbryt. Fick en askonstig känsla av att bara vilja gå ut och springa. So, I did. Jepp, you heard me. Jag sprang, eller joggade eller vad man nu ska kalla det... Skönt. Fick dock jävligt ont i knät *sad*. Jajaja, ska nog sova snart.

På återskrivande


Ja, uppenbarligen heter jag ju Emma. Även Persson. Tjaa.. vad vill du veta? Kallas Päron. Kommentera om du undrar något. Men inte hur jag fick smeknamnet. Hejhopp
RSS 2.0