Twists and turns
Okej, nu är det snurrigt värre..... Helt sjukt hur allt kan gå upp och ner... Som en JÄVLA berg- och dalbana. Först är att på topp, sen faller man handlöst pladask på marken. Jag räds inte dagen, inte alls, men jag räds andras dagar. Hur vet man att man ska orka, orka med sånt som alltid känns nytt, nytt och olidligt. Steg för steg är det enda man kan göra, ta allt som det kommer, dag för dag. Tankarna snurrar ständigt i bakhuvudet, även fast man är i nuet. Det där gamla kan man ju tro är bortglömt, men det finns där, och tittar fram när du minst vill. Även oron för andra finns ständigt, och det värsta är när man vet att man inte kan göra nånting alls, inte ett jävla skit. Vafan gör man då? Och vad gör man när man inser att allt man haft, är borta. Även de gamla vänner som man stod så nära har helt plötsligt försvunnit så långt.
Det är verkligen snurrigt, men det löser sig. Det gör det alltid.
Nu jävlar är det spikat!
-
Varför tvingas bli påmind hela tiden? Hjälper det till? Hjälper det att man känner sig bortglömd? Besviken och le på livet. "Efter regn kommer solsken"... vet inte riktigt. Känner mig otroligt negativ, men det är så jag känner. Hur liten känner man sig inte när man är ensam? Inte bara singel-ensam, utan övrigt också. Känner bara "vart tog mitt liv vägen?"... Det där bra, fina. Vet att jag har fina vänner, men när man glöms bort av endast en, blir allt katastrofalt. Nä, nu ska jag göra något vettigt....
fre
OK
dear john
-
-
-
snart augusti...................
Är fortfarande på landet. Men längtar hem. Visst är det mysigt här. Men vafan, vi är 15 i huset + pepsie. Och det kommer sex till imorn!? INTE okej. Alla är jätte trevliga, men man orkar inte så här mycket på samma gång. Så då kan jag lika gärna åka hem. BLÖ. However... sitter och äter godis, de andra spelar burkpingis. Orkar inte vara med, så många små som ska va med. Inte roligt då längre... Flakmoppen behöver försäkras. Och förnyas lite granna. Gamla gamla flakisen... Vattnet måste bli högre, inte kul när det är så lågt.
NÄ, SLUTGNÄLLT. Jag har godis.................... moahaHAHAHA. Vill hem
landet, åååh landet.
Vi kom hit runt åtta i måndags. och igår när vi vaknade var Affe och Nettan här. Trevligt, jojo. Så det var väl inte så mycket mer som hände då. Halva huset åkte till tullboden och lyssnade på farfar som hade föredrag om Bohuslän. Själv stannade jag hemma med mamma, mormor och de mindre. Middagen vart då vid elva för att föredraget gick på så pass mycket övertid. Men det gjorde inget ändå, vi fick ju grilla..
Idag åkte vi in till smögenbryggan. Gick runt i affärer, köpte dock ingenting. Men vi lär åka dit igen nån dag! Anyheeew.. när vi kände att vi gått tillräckligt gick vi tillbaka till vårt glass-ställe. Nam nam. Sedan åkte vi typ hemåt. Fast! Vi stannade ju i tennishallen och köpte en platta läsk såklart, HEHE.
Nu vill jag hitta på nåt, det här suger!
eh eh hehe
Hänger du här ofta eller?
Imorn drar vi på roadtrip. Eller ja, eftersom att vi lär stanna så många gånger på vägen kommer de överflödiga timmarna analyseras som att vi är på väg längre än vi egentligen ska. Så nej, ingen roadtrip, men en spännande väg till världens bästa ställe. HELL YÄÄÄH. Teodor är husmor, ååh så fint han gör. Fniss. Ska bara lägga upp en bild lite fort..............................................
ciiooool kille
nevermind me
Jag orkar inte. Snälla, ta mig härifrån. I alla fall ett tag...
11maj
Ligger hemma för andra dagen nu. Mår sådär. Just nu ligger jag med huvudvärk, WOHO, däppt i däsan är jag också. wiiie. MEN jag lyckades övertala Fanny att åka till centrum och fixa lite grejer. Så snart har jag grejer i handen. HEHE. Får väl se om hon klarar uppdraget.
Nä alltså jag har verkligen ingenting att skriva om. Snart lägger jag ner helt! mmmkay?
Årets första...
... Studsmatte hoppning. Och då kan det se ut såhär:
en liten update, SO TO SPEAK. Morsning!
17april
Anyheeew... klev upp supertrött vid 11 imorse hos Teo. Vi skulle nämligen åka till min moffa för att fira Brittis! Wiie. Det var kul, och gott med maten och efterrätten! Ska börja åka dit oftare. Ses ju nästan aldrig. Måste även åka och hälsa på Iris... och måste hälsa på mormor och Erik oftare... åååh skuldkänslor. Jajaja... Jag, Teo och Fanny satte oss på 24an på hemvägen och Teo hoppade av vid TyGy, jag och Fanny fortsatte till centrum för att vidare-åka hem.
När jag kom hem satte vi oss alla och tittade på New moon. Sen fick jag tokbryt. Fick en askonstig känsla av att bara vilja gå ut och springa. So, I did. Jepp, you heard me. Jag sprang, eller joggade eller vad man nu ska kalla det... Skönt. Fick dock jävligt ont i knät *sad*. Jajaja, ska nog sova snart.
På återskrivande